MAYBE WOUNDS HEAL, BUT THEY CAN ALWAYS COME BACK.
Jag är så jävlajävla fel.
Så jävlajävla kuk äcklig.
Så jävlajävla dum.
Nu vill jag dö. På riktigt.
ONE TWO THREE GO.
Nu har det blivit alldeles för många depp-inlägg.
Det ska det bli ändring på.
Visst fasen kan mit mående stundvis suga apballe, men istället för att sticka skallen i sanden och begrava sig i självömkan, så kan man (läs:jag) ju ta tag i herr ågren o' använda dumburken till något positivt.
En karriär som blondinbella nr 2 satsar jag bannemej inte på, men kanske jag kan uppnå en aning bättre sinnsestämmning om jag bjussar på några happyface blogginlägg?
Jag har, tror'e eller ej, en hel del "normala" (höh) ideer till blogginlägg som snurrar runt i skallen. Så varför inte slå på stort o' publicera de?
Den som lever får se hur framtiden utformas.
Så, here we goooooooo.
KÖTTÅNGEST.
Smaka på ordet. Sug på dess avskyvärda bokstäver och andas in ångesten som utstrålas.
Tron't fan att jag kan/kommer/tänker käka pressat kött.
Jävlaidioter.
GLASS É GÖTT.
Det fick bli två kulor äkta grädd(!!) glass. Skar'e va så skar'e va!
Bajja.
Jag kan inte hålla på i all oändlighet.
De märker. Det är därför jag KÄMPAR nu.
Dock har denna dagen hittils sugit apballe. Konstaterande, yes. Men vad skall vi (jag) nu göra med detta?
Troligtvis går jag och fettar upp mig med skömmad mjölk. Det kan man i alla fall inte spy upp. Hrumf.
Återkommer med ett mera positivt inlägg om en stund. Om jag inte tuppar av innan dess vill säga.
Men det ska jag inte. Jag ska ju bannemej käka nu! SÅRESÅ.
(Och JA. Jag kämpar som aldrig förr. Jag har ETT mål som jag skall nå: JAG SKALL BLI FRISK. O' alla som tror något annat kan gå och köra upp något i stjärten. Pöss på er (dig!!!) eller nått.)
-
Jag hatar detta.
Jag hatar ditt humör.
Funderar på om jag skall skita i omgivningen och bli MIG. Göra allt som tankarna säger, skita i ALLT och satsa på en karriär som galning. Gå bananas, slå sönder allt som kommer i min väg, skita i allt vad behandlare och krav heter och helt enkelt sluta låtsas.
Whattafuck liksom.
Jag är ju en galning, live with it.
EN DAG HOS FAMILJEN DOKTOR.
När både mor och far är doktorer så blir'e inte särskilt många besök till hospitalet. I stort sett bara vid akut livsfara alternativt obligatoriska besök hos okända (& stinkande) rumänska "släktingar".
Dock uppskattas hemma-hospitalet inte särskilt av mina kära syskon. Om inte farbror doktor mutar med 100 svenska riksdaler och två paket pringles vill säga.
(notera reaktionen som uppstår då farbror doktor vägrar att bjussa på pengar/pringles)
DUKTIG CLARA.
3/4 dl frysta hallon
1 msk vaniljyoghurt
3dje (!!) koppen kaffe m. mjölk (RÖD!!!)
1/3 Knäckebröd
1 choklad godis
MUMS. NEJ. ONÖDIGT. BRA. punkt.
Observera: Detta intogs utan någon som helst övervakning. Därav stoltheten som vissa kanske inte anser adekvat. Men vettu vad? (yesbox personangrepp går för sig när namn inte avslöjas) I don't give a damn.
Jag kämpar, o' jag skall lyckas. Förövrigt kan jag informera om att detta bara är ett av 6 mål (som alla är betydligt mer rejäla). Så suck on thaaaat. Eller nått. (och för att komplettera med ännu en parantes så är'e bättre att äta något och behålla, en äta allt som är ordinerat och bli av med allt. SÅRESÅ.)
(och förresten behöver jag peppning, inte uppmaningar till att "gå och dö".)
FUCK.
Tront fan att jag kan ha en bra jävla dag.
Eller nej.
Så mycket begär jag inte ens.
Jag vill bara ha en dag där jag kan fullfölja de löjligt små målen jag satt upp för mig själv.
Men istället står jag där.
Duktig. Kompenserar. Duktig. Kompenserar. Pankaka.
Fan för det här. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med mig själv.
Velar fram och tillbaka om HUR jag skall döva rösterna och impulserna som skriker i skallen.
Funderar på att leta rätt på de magiska pillrerna och göra mig själv en liten coctail alternativt snittsa in "failure" i underarmen och hänga mig någonstans i skogen.
Möjligtvis kedjeröka ett paket och toppa det hela med en överdos av koffein (och naturligtvis den vanliga dosen av hat/självförakt/gråt).
Det blir nog det sistnämda. Med vissa justeringar dock. Plånboken tillåter liksom inte 1pack/dag. Kaffebaljan är dock redan kokad. Den finanserar ju päronet.
Fantasin sätter inga gränser. Tack. Eller snarare fuck.
MORGONKVISTEN
Morgonkvisten är ganska fin, trots allt. Koffeinkoppen MED (!!) 15kcalMJÖLK, toppat med alldeles för mycket aspartam och några välbehövliga andetag. (erhm)
Dagen skall bli okej.
Trots att jag har dejt med klackdamen.
Och trots att mor min inte kommer infinna sig at the house.
Jag orkar liksom inte med ännu en sommar på avdelning 336.
Enough is enough. Och om det flyter på som det gör at this particular moment, då kan jag klara det.
Så, let it be. Let it beee.
Live in the moment, o' sväva på tanken att det faktiskt går. Sålänge det går.
AGAIN.
And ohyes.
The promise ain't going anywhere.
(update för intresseklubben: visst fasen är Han med. MEEEEN. Det räckte inte. Apballe.)
OVER N' OUT.
Jag borde hänga mig. Jävlaskit.
Nu ska jag gå och få lite cancer. Sen orkar jag nog med resten av kvällen/natten.
Over 'n out.
I BEG YOU LORD.
Snälla Gud, var med mig imorgon. Låt det bli så som jag önskar.
Jag har ju lovat Dig.
Så snälla, var med mig, hjälp mig med det jag bett dig om.
Tack.
SHOULD I GO ÖPP?
Just nu vill jag inget hellre en gömma mig under närmaste snuskfilt och glömma allt som verklighet heter.
Eller; efter närmare åtanke.
Kanske jag skall skita i snuskfilten och parkera stjärten i kistan istället?
För ärligt talat, jag tror inte Gudarna (för att inte tala om jag själv) finner någon mening i att jag ska traska runt här nere längre.
Over n' out.
FOR YOU MR. ÅGREN.
Till dig Herr Ågren: (o' frugan med för den delen)
Jag vet att du (ni) vill få mig att parkera arslet i närmaste kista o' inta platsen på "listan av de erövrade". Men vettu vad darling?
I don't give a damn. I'm gonna' learn to live again.